jag är inte redo för att mitt kenya-år ska vara över. 
 

Men så är de det. Väskan är i princip packad, alla bilder och brev på väggarna nedpackade, biljetter utskrivna och handbagage packat. Allt vi gör är "för sista gången" och nu har jag två kvällar kvar i Kenya innan jag sitter på ett plan tillbaka till Sverige. 
 
I Fredags var det sista que pasa. SJUKT rolig kväll, jag kommer verkligen sakna QP. Lördagen spenderades i solen och på toi, typ första gången jag köpt något på toi jag faktiskt tycker om. Kvällen blev en spontanutgång till ett event på tree house, det triggade igång mitt tagg till studenten extra mycket som är på samma ställe. Söndagen kom Gretas syster och vi åt middag på zen garden tillsammans med Sannas mamma och sanna samt Sigge. Igår var samma gäng fast utan sigge med Siri och samuel med mor på bistro och åt build your own burger för sista gången. Sista bistro gjord. Lukas skulle ge sig på att äta 1,8 kgs burgaren där du antingen får betala 5000 ksh eller får den gratis och platinakort på bistro. Och nej, ingen har klarat det och inte lukas heller. Vi åkte sedan till Casablanca för sista gången, och sjöng karaoke. Allt är sista gången nu. 
 
Har tre lektioner kvar i tvååan, sedan sommarlov. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Känns inte verkligt att vi ska splittras och åka hem, men sådant är fallet. Nu är det över, men som håkan hellström säger "det kommer aldrig vara över för mig". Hörs när vi hörs. 
 
lukas och den SJUKASTE hamburgaren i världshistorien. Tyckte ni förtjänade att se den
Längesedan jag skrev något nu. Egentligen har det inte hänt så mycket sedan sist, samtidigt som det har hänt en väldig massa. Kommer knappt ihåg... 
två kära vänner har åkt hem, var på ett så jävla sjukt roligt poolparty, blivit blond, solat, ätit på art, vart på que pasa, varit med i nästa års ssn-grupp, fått utskällningar för vi var med i gruppen, skrattat åt det, sanna har fått sin första grounding på två år, har varit i westlands. Snabbresonering. Men jäklar vad bra jag har det här. 
 
för ett år sedan var jag inte ens antagen till det här. Detta året hade tidigare vart en dröm, men modet att faktiskt söka in och utföra det fanns inte riktigt. Jag gjorde det ändå, ångrade mig mina första veckor här och nu vet jag inte hur jag ska kunna leva utan det. Min vardag här i Kenya känns så naturlig. Det känns som jag kännt personerna hela mitt liv. Som om jag knappt haft ett liv innan, det känns åtminstonde väldigt långt borta. Vi pratade om det idag, om vad vi gjort. Från masai mara tills nu. Det är nästan så man glömt saker. Fast samtidigt inte. För detta året ligger så långt inne i mitt hjärta. Det betyder så extremt mycket för mig. Personerna på detta internat betyder så mycket för mig. Min nya, stora familj som snart ska splittras. Det känns konstigast, att inte äta frukost med dessa varje morgon. Att inte gå till skolan i pyjamas. Att inte hänga med sina kompisar dygnet runt, att inte ha någon runt om kring sig hela dygnet. Och även ifall jag har längtat hem under året, kan det inte jämföras med hur mycket jag kommer längta tillbaka till detta. För mitt liv hemma tar inte slut, det pausas i 10 månader tills jag är tillbaka. Jag hinner inte missa så mycket. Mitt liv här, I kenya, på SSN, på ett internat, det tar slut. om 13 ynka dagar tar det slut. Jag är inte beredd på det. Jag är inte redo att lämna detta bakom mig. Men så är det, och så kommer det bli. Jag är så sjukt fruktansvärt tacksam att av alla ungdommar i Sverige är jag, 1 av de 55 som får åka hit. Tack mor och far, för allt. För allt stöd och för att jag ens får vara här. Jag hoppas ni förstår hur mycket detta och ni betyder för mig. Och även om året tar slut, kommer det alltid finnas kvar. I bilder, i filmer. I komisar och absolut inte minst i hjärtat och minnet. 
 

två bilder från poolpartyt på tribe!!!! 
 HELG IGEN! wihow spåra. 
Igår hade vi möte med styrelsens odförande angående anonyma mejl som skickats till utvalda personer. Det är någon som antagligen skrivit på engelska och översätt till svenska med hjälp av google translate och klagat på boardingen, personalen och styrelsen. Vem denna "Carl Pettersson" är vet dem inte men de ska försöka spåra ip-adressen. Carl har ialafall skrivit från oss boardingelever, fast han anser sig själv som vår talesman. Och Carl Pettersson vet en hel del om vad som hänt, som inte ens boardingföräldrar vet om. SÅ, är det lokalpersonal? En elev som tänker extra långt? Lite knas ialafall. Och att det hållt på sedan förrart terminen, då någon peson även använde sig av en elev på skolans fars mejl och klagade lite. Lars, som ordförande heter, undrade ialafall om det som skrevs var sant och eftersom en del av det åtminstonde stämmer var det några som pratade med honom efter mötet igår och berättade hur det egentligen låg till, eftersom klagomål vi tidigare framfört inte hänt något med. Nu lyssnade de och var förstående, så denna Carl kanske har fått fram sin åsikt. Jag tror dock på lokalpersonal, som är lite bittra. Är redan rädd för dem så bättrar bara på rädslan lite. Tycker allt är lite oklart nu, pengar försvinner det mer och mer. Det är även någon som går upp till mig och sanna på natten, vi snackar vid 4 halv 5. Och jag och Sanna bor på baksidan, uppför en trappa. Man går liksom inte bara förbi. Men ialafall, sedan står bara personen utanför våra dörrar. Säger inget. Knackar lite försynt. Står där några minuter och smyger sedan ner. Har hänt åtminstonde två gånger, den första natten var den här flera gånger och i förrgår bara en som jag vet. Fett läskigt. Bara lite funderingar om vad som egentligen händer.
 
Över till ett annat sorts vardagsliv. Engelskanationella igår, skriftligt. Gick nog helt okej, hoppas det ialafall. Sigge jag och Sanna satte oss sedan på art, drack kaffe och diskuterade ovanstående ämne. Var på mattestugan på kvällen, nationella om 3 veckor <3333 skolavslutning om 4. WHAT!? Min datorsladd har även slutat funger
,; FETT jobbigt och vet inte riktigt vad jag ska göra. Har haft lite för mycket dataproblem det här året. Så klart sladden ska sluta fungera nu <3333 får försöka lösa en ny. Ikväll är det fredag, blir nog inte något speciellt med den xD Men imorgon är det dagsevent, poolparty på ett hotells takterass. Ska bli fett kul, 12-12! Berättar mer om det imorgon eller på söndag, kanske kan fixa lite pics då också :P vem vet. Ska verkligen sluta jiddra nu, kramiz 
 
diani <3333333 påväg hem här :/ 
 
självklart har vi brasa i Kenya också. Vi på skolan samt i princip alla svenskar i hela Nairobi sjön in våren tillsammans på skolområdet. Man kunde köpa korv och festis. Kändes som vilken majbrasa som helst. Fruktansvärt duktiga personer sjöng och jag och axel sjöng högt i allsången. Dock slutade kvällen tråkigt, då brasan tog eld i en palm och palmen nu glöder eller brinner. En brandbil har i vilket fall som helst varit här sedan klockan 8 och försökt släcka elden, vilket inte går så bra. Slangen har inte tillräckligt med tryck och brandmännen har inte tillräcklgit med kompetens för att komma på någon annan lösning. De är fortfarande kvar och klockan är nu 10 i 12. Riksidioter verkligen. De gav oss åtminstonde många asgarv under början av släckningsperioden. Jag önskar dem ialafall lycka till och vill skrika högt för den här boardingen slutar aldrig att imponera. Classic SSN. Klart att palmen ska börja brinna om vi har en majbrasa? Bättre lycka nästa gång. NU ska jag läsa igenom mitt engelskahäfte en sista gång innan nationella imorgon morgon, wish me luck. Puss
 

Bilderna har jag tagit från isabel och Elin <3 
Annorlund valborg än vad vi skulle haft i Sverige, men antar att det är mycket som är annorlunda. Vi började ialafall kvällen på bistro (för ovanlighetens skull!?) och satt där till 9 kanskeee. Sen gick vi till junction, blev dock bara jag och Sanna i hoppet om att få vara med på grabbkvällen och kolla på fotboll, men det fick vi aldrig. Så vi satte oss på en annan bar och spanade lite. Jag fattar ingen fotboll eller vilket lag jag hejar på så intressant var det inte, men det är stämningen som är bra. Dock var det typ ingen stämning. Jaja. Det bästa är ju dock allt efterhäng på internatet, mitt och sannas rum är ju standard. Så här hängde vi hela natten och skypade med Elin i Usa- kändes typ som om hon blev med. Samuel blev även förälskad i henne, lycka till gmn <3333 Elins föräldrar kom även inatt svensk tid, men stannade på mallet när de var 10 min från elins hus. Fast det spelar ju ingen roll, har man inte setts på 9 månader är 10 min ingenting. Haha, jaja. Ha en bra 1 maj! kram