LONG TIME NO SEE
0kommentarer
Längesedan jag skrev något nu. Egentligen har det inte hänt så mycket sedan sist, samtidigt som det har hänt en väldig massa. Kommer knappt ihåg...
två kära vänner har åkt hem, var på ett så jävla sjukt roligt poolparty, blivit blond, solat, ätit på art, vart på que pasa, varit med i nästa års ssn-grupp, fått utskällningar för vi var med i gruppen, skrattat åt det, sanna har fått sin första grounding på två år, har varit i westlands. Snabbresonering. Men jäklar vad bra jag har det här.
för ett år sedan var jag inte ens antagen till det här. Detta året hade tidigare vart en dröm, men modet att faktiskt söka in och utföra det fanns inte riktigt. Jag gjorde det ändå, ångrade mig mina första veckor här och nu vet jag inte hur jag ska kunna leva utan det. Min vardag här i Kenya känns så naturlig. Det känns som jag kännt personerna hela mitt liv. Som om jag knappt haft ett liv innan, det känns åtminstonde väldigt långt borta. Vi pratade om det idag, om vad vi gjort. Från masai mara tills nu. Det är nästan så man glömt saker. Fast samtidigt inte. För detta året ligger så långt inne i mitt hjärta. Det betyder så extremt mycket för mig. Personerna på detta internat betyder så mycket för mig. Min nya, stora familj som snart ska splittras. Det känns konstigast, att inte äta frukost med dessa varje morgon. Att inte gå till skolan i pyjamas. Att inte hänga med sina kompisar dygnet runt, att inte ha någon runt om kring sig hela dygnet. Och även ifall jag har längtat hem under året, kan det inte jämföras med hur mycket jag kommer längta tillbaka till detta. För mitt liv hemma tar inte slut, det pausas i 10 månader tills jag är tillbaka. Jag hinner inte missa så mycket. Mitt liv här, I kenya, på SSN, på ett internat, det tar slut. om 13 ynka dagar tar det slut. Jag är inte beredd på det. Jag är inte redo att lämna detta bakom mig. Men så är det, och så kommer det bli. Jag är så sjukt fruktansvärt tacksam att av alla ungdommar i Sverige är jag, 1 av de 55 som får åka hit. Tack mor och far, för allt. För allt stöd och för att jag ens får vara här. Jag hoppas ni förstår hur mycket detta och ni betyder för mig. Och även om året tar slut, kommer det alltid finnas kvar. I bilder, i filmer. I komisar och absolut inte minst i hjärtat och minnet.
två bilder från poolpartyt på tribe!!!!
Kommentera