Tja blogreaders! Skypar med Jannie exakt just nu, hon är bra och jag saknar henne. Hon är en fin människa. idag har vi volontärarbetat på ett barnhem samt kyrka och besökt ett slumområde. Samma sak igår minus slumområdet. Det var väldigt intressant, jag har ändrat uppfattning om barn som innan inte var min favoritsak. Nu skulle jag vilja ha fem egna. Vi började dagen på en klinik där vi fick se lite patienter, prata med doktorer och vara med och göra malariaprover. Väldigt intressant. Vi gick sedan till slummen och hälsade på en familj, ett pyttelitet rum där de trängdes 6 personer varav mamman till 2 av barnen hade HIV. Hon mådde inte bra, och vi delade 6 pers på mat som vi köpte, la typ 15 kr var och de fick mat för en månad. De blev glada. jag träffade även på en söt tjej som jag blev förälskad i, hon under, som först var lite butter men som jag muntrade upp. När vi skulle gå var det fett jobbigt att lämna henne och saknar henne redan. På eftermiddag skulle vi skala böner hos barnhemmet men jag och karin satte oss och höll varistt barn och blev sittande där. Min var 7 månader och hette Michael och sov hela tiden, så fruktansvärt söt. Imorgon åker vi iväg på mer äventyr, ska jag vara ärlig vet jag inte riktigt vad vi ska göra. Men det ska bli najs! Hörs när vi hörs, puss!  

 
 
 
 
 
 
hej mina vänner och ovänner. Hur är läget? jag har nu hunnit komma hem från allting i livet och lugna ner mig litegranna. Jag ska ta allt från början nu: 
Först kom Amanda vilket ni kommer märka på alla bilder jag lägger ut, innan mt kenya käkade vi ute alla kvällen och hade kvalitetstid med varandra på okänd mark. Väldigt behövligt. 
Mt Longonot: 
Har väl berättat litegranna om hur det var men kan ju sammanfatta det igen: jobbigt som satan men inget jämförrt
med mt kenya. Nu i efterhand känns det bra ialafall. 
På kvällen denna aktiva frilufslördagen började jag, Elin och Amanda med middag på Bistro. Vi drog sedan tillbaka till skolan och åkte med partybussen till Gelleleo. Sjukt bra kväll. 

SÖNDAG: På söndagen steg vi upp hyfsat tidigt i jämförelse med hur sent vi kom i säng kvällen innan. 
Vi drog på vandring i karura forest där det skulle erbjudas underbart vattenfall och en vacker fjärilsdamm. 
Som jag borde lärt mig vid det här laget låter det mesta SSN anordnar rättså fantastiskt, vilket detta lät. 
Det var kul, dock inte speciellt värt det. Men lite vackert  vart det ändå. 

MOUNT KENYA: Att bestiga berg, jag vet faktiskt inte min åsikt. Jag blev varken höjdsjuk eller köldskadad som 
många andra, däribland min kära syster. Så egentligen kanske inte jag ska ska klaga. Men fysatan, du går i ett
äckligt långsamt temp som blir så psykist ansträngande eftersom du går så länge men inte kommer någon vart. 
Du sover dåligt, äter knappt någon mat och det ändå du gör är att promenera. När du står på toppen känns allt dock värt det för fem minuter men sedan ska du ner också, vilket var lika jobbigt och inte minst helt sjukt jobbigt
för knäna. Det ända som gav en hopp då, var att du visste att du hade gått upp för dessa braner. Nu är jag nöjd över både mig själv, Amanda och Greta, våran stabila trio som klagade och tyckte hela upplevelsen kunde jämföras med bajs. Aldrig igen men på något finurligt vänster ändå värt det. Vi alla tre kom till toppen ialafall! 
(sista bilden är på ebba, som bärt med sig skumpa hela vägen så hon kunde poppa i gaten, vi hade 2 minuters promenad kvar när denna bilden togs, jag kan inte beskriva lyckan!!!!) 
 
och sist men absolut inte minst, DIANI: 

Lätt den bästa och sjukaste resan i mitt liv. Dag 1 timme 1 ska jag, greta och sigge fixa högtalare till huset. På våra kära mataffärer fanns det inget som kunde kopplas in med en AUX kabel, så vi frågade vart man kunde få tag i högtalare med denna funktion. De säger då "I ukunda" och då åkte vi dit. Vi kommer fram till en scleten marknad och ser de sjukaste högtalare. Greta provar dem, de är helt sjuka. Jag slänger skämtsamt fram "får vi hyra" vilket vi fick. veckans bäst spenderade pengar. Så de åkte med oss hem och installerade dem och hämtade dem på söndagen igen. Veckan i övrigt var bara helt fantastiskt, man kunde inte skilja på dag och natt eller rätt och fel. Ni får tre bilder vilket får räcka för era ögon. Det var allt för mig. 
 
SÅ nu ska vi på fältstudievecka men kan uppdatera om den eftersom vi inte åker förrens tisdag. Denna helgen blir en lugn hemmahelg efter för mycket roligt i diani. 
Hörs när vi hörs! PUss
 
Tja kära blogreaders. Läget? har nu bestigit mt kenya som var det jobbigaste och äckligaste jag gjort i hela mitt liv men klarade det fint så det känns bra. Med feta blåser på fötterna är jag nu hemma på internatet igen och har ätit tills jag spyr. Livet borde vara så fruktansvärt bra nu eftersom jag åker till diani om typ 4 timmar men det suger för har en massa ilandsproblem. Så med gråten i halsen packar jag min väska som är äckligt liten och är den enda väska jag kommer lämna kenya med vilket ALDRIG kommer gå eftersom den är full inför en semester på 5 dagar. är även fortfarande äcklig från bergsbestigningen och mina blåsor gör fortfarande ont. Jag är trött. Jag orkar inte. Är så jävla taggad med vill nu lägga mig i fosterställning och gråta över ingenting egentligen. jaja, sådant är livet. Eller nä, livet är hårt men jag är hårdare. TAGGA DIANI! Ni får bilder från allting när jag kommer hem för det sista jag orkar är att gå till skrivbordet och hämta min kamera. Ni 7 läsare som stabilt kollar min blogg varje dag, håll ut tills söndag. Då ska jag uppdatera fint för er. kramisar och pussisar från en kluven ålle.
är även sjukt sugen på svensk mat. lite wook hade dugit. Livet suger idag. Gå aldrig mt kenya 
 
En hemlig beundrare undrade även om jag kunde skriva ett inlägg om en person på bloggen, och eftersom denna bloggen är så famous så tänkte jag, varför inte? Det bli en kontaktannons till en ensam person i yttre världen. 
 
Louise Martinsson är hennes namn. Även kallad opalollo, lodis eller lolloM. Vet inte om namnen är positiva eller inte. Hon befinner sig i Göteborgs västkus och har täta föräldrar. Hon gillar att åka på sin söndriga, högljudda slider till tynneredsgrillen och köpa illegala cigaretter. Det största i hennes liv hittils har varit när hennes moppe blev stulen och camel gjorde summeredition på deras paket så man kunde få färgglada paket. Hon är inte ett fan av promenader i solnedgången utan är hellre borta i sin egen värld med en saranoff i handen. Det är även det som fick mig att lära känna tösen. Saranfoff och stolstrills tävling hos jägnemyrs. Bra historia. Hon är lång, har långt brunt hår, fina ögon och ser lite ut som megan fox. Är ni intresserade? Call her, hon har en iphone 5. 
en bild på mig och louise och även en bild på Kari, våran datortekniker i grundskolan. Inte louise då utan min, 
 
 

 
Fredag, ny månad, ser ut att bli en bra månad och amanda är i luften påväg hit. Kan det bli bättre? Ja. Hade ett prov imorse också där det var väldigt enkelt att fuska vilket gör att mitt resultat kommer bli ännu bättre än väntat. Och nej mamma, man är inte en dålig person för man fuskar. Ibland finns det faktiskt ingen mening att kunna vissa saker förutom att du ska kunna få ner dem på ett papper. True story bro, swag. 
 
Som sagt är amanda påväg hit, klockan 20.25 landar hon i Nairobi och då står jag på flygplatsen med öppna armar. Ska bli amazing att ha henne här! 
Vi räknar mindre än en vecka tills mount Kenya, tagga. 
Vi räknar även 10 dagar till Diani. TAGGA! helskotta vad jag längtar. 
 
Imorgon bestiger vi mt longonot eftersom jag var sjuk förra veckan när det bestegs. Ska väl inte bli kul men blir en upplevelse. Amanda är ju här vilket gör det hela lite bättre, hihi. 
 
Idag är det även exakt 4 månader tills jag kommer hem. Vet inte om det känns bra eller dåligt, vi får se. Har inte bestämt mig än. 
Jag lever och tänkte läska med lite bilder från kusten som ni kan dregla över medans era fötter fryser fast och som min mamma sa "det är som att bli glaserad när man går utanför dörren med all dimma och fukt". Hoppas ni har det bra i Sverige somsagt.