SEDAN SIST
0kommentarer
hej mina vänner och ovänner. Hur är läget? jag har nu hunnit komma hem från allting i livet och lugna ner mig litegranna. Jag ska ta allt från början nu:
Först kom Amanda vilket ni kommer märka på alla bilder jag lägger ut, innan mt kenya käkade vi ute alla kvällen och hade kvalitetstid med varandra på okänd mark. Väldigt behövligt.
Mt Longonot:
Har väl berättat litegranna om hur det var men kan ju sammanfatta det igen: jobbigt som satan men inget jämförrt
med mt kenya. Nu i efterhand känns det bra ialafall.
På kvällen denna aktiva frilufslördagen började jag, Elin och Amanda med middag på Bistro. Vi drog sedan tillbaka till skolan och åkte med partybussen till Gelleleo. Sjukt bra kväll.
SÖNDAG: På söndagen steg vi upp hyfsat tidigt i jämförelse med hur sent vi kom i säng kvällen innan.
Vi drog på vandring i karura forest där det skulle erbjudas underbart vattenfall och en vacker fjärilsdamm.
Som jag borde lärt mig vid det här laget låter det mesta SSN anordnar rättså fantastiskt, vilket detta lät.
Det var kul, dock inte speciellt värt det. Men lite vackert vart det ändå.
SÖNDAG: På söndagen steg vi upp hyfsat tidigt i jämförelse med hur sent vi kom i säng kvällen innan.
Vi drog på vandring i karura forest där det skulle erbjudas underbart vattenfall och en vacker fjärilsdamm.
Som jag borde lärt mig vid det här laget låter det mesta SSN anordnar rättså fantastiskt, vilket detta lät.
Det var kul, dock inte speciellt värt det. Men lite vackert vart det ändå.
MOUNT KENYA: Att bestiga berg, jag vet faktiskt inte min åsikt. Jag blev varken höjdsjuk eller köldskadad som
många andra, däribland min kära syster. Så egentligen kanske inte jag ska ska klaga. Men fysatan, du går i ett
äckligt långsamt temp som blir så psykist ansträngande eftersom du går så länge men inte kommer någon vart.
Du sover dåligt, äter knappt någon mat och det ändå du gör är att promenera. När du står på toppen känns allt dock värt det för fem minuter men sedan ska du ner också, vilket var lika jobbigt och inte minst helt sjukt jobbigt
för knäna. Det ända som gav en hopp då, var att du visste att du hade gått upp för dessa braner. Nu är jag nöjd över både mig själv, Amanda och Greta, våran stabila trio som klagade och tyckte hela upplevelsen kunde jämföras med bajs. Aldrig igen men på något finurligt vänster ändå värt det. Vi alla tre kom till toppen ialafall!
(sista bilden är på ebba, som bärt med sig skumpa hela vägen så hon kunde poppa i gaten, vi hade 2 minuters promenad kvar när denna bilden togs, jag kan inte beskriva lyckan!!!!)
och sist men absolut inte minst, DIANI:
Lätt den bästa och sjukaste resan i mitt liv. Dag 1 timme 1 ska jag, greta och sigge fixa högtalare till huset. På våra kära mataffärer fanns det inget som kunde kopplas in med en AUX kabel, så vi frågade vart man kunde få tag i högtalare med denna funktion. De säger då "I ukunda" och då åkte vi dit. Vi kommer fram till en scleten marknad och ser de sjukaste högtalare. Greta provar dem, de är helt sjuka. Jag slänger skämtsamt fram "får vi hyra" vilket vi fick. veckans bäst spenderade pengar. Så de åkte med oss hem och installerade dem och hämtade dem på söndagen igen. Veckan i övrigt var bara helt fantastiskt, man kunde inte skilja på dag och natt eller rätt och fel. Ni får tre bilder vilket får räcka för era ögon. Det var allt för mig.
SÅ nu ska vi på fältstudievecka men kan uppdatera om den eftersom vi inte åker förrens tisdag. Denna helgen blir en lugn hemmahelg efter för mycket roligt i diani.
Hörs när vi hörs! PUss
Kommentera