ALLA VÄGGAR KRYPER NÄRMRE OCH NÄRMRE
0kommentarer
För en vecka sedan satt vi hemma hos mig, jag och mina närmsta kompisar, och hade avskedsmiddag. Det var varmt och ljust och alla var glada, jag var ledsen för att lämna dem. Vi hade så fruktansvärt kul och jag uppskattade alla som sedan kom dit.
Men i Kenya är det en helt annan sak. Känns som om Sverige ligger så långt bort och inte ens någon gång varit mitt hem, nu bor jag i Kenya. Det känns som om jag knappt kommer ihåg senaste gången jag faktiskt var i mitt rum i fiskebäck. Konstig känsla men samtidigt ganska ball. Tiden går så sjukt snabbt men samtidigt så fruktansvärt långsamt
Under dessa dagar jag varit här har vi hunnit med en hel del. Första kvällen, dagen efter jag landade, hade vi välkomms barbeque med afrikanskt tema. Vi var då även indelade i grupper där man skulle hitta på en lek, ett uppträdande eller liknande som man sedan skulle göra med allihopa på internatet. Låter rätt lame men var faktiskt kul. Dagen efter det, var vi först på introducering i skolan, lite lärarpresentationer och klssintorudcering. På eftermiddagen var vi på sightseeng i Nairobi och fick se slumområden och staden. Vi var även på en nationalpark, men bara utanför bilen eftersom vi ska åka igenom en på söndag. I tisdags var vi på internatet, badade och solade lite och hade rundvandring om hur man tvättar osv, och även lite femkamp på eftermiddagen med inslag av afrikans dans. Dansen var väldigt rolig, men det hjälper kanske inte när man är stel som en pinne och inte riktigt kan dansa som afrikanerna som höll i det. På kvällen mös vi i vårat älskade zebrarum och även lite vid vår favoritruta :p
Idag drog skolan igång på riktigt och efter drog i princip hela internatet till Junction, det är varuhuset med gångavstånd. Alla var överlyckliga över att äntligen ha fått gatepass och kunna röra sig lite mer än innanför murarna. Vi satt och softade lite på art cafe, sedan drog vi hem och käkade. Det är i princip det som händer här.
Stundvis älskar jag detta stället och stundvis vill jag bara hem. Allt är nytt och många nya intryck och man blir väl lite tillbakadragen stundvis, men samtidgt älskar jag detta.
Kommentera